Lugn tisdag
Tösen gav oss sovmorgon till 10 imorse. Hur uppskattat som helst! Vilket underbart barn vi har?
Efter ammningen begav vi oss ut på en liten prommis med barnvagnen. Den första "halvlånga" vi gått.
Duden drog på vagnen och jag lunkade bredvid. Märks att jag inte riktigt läkt ännu. Blev riktigt tungt att gå hem igen :p
Sessan har ammat igen och nu sover hon åter så sött i sitt lilla babynest.
Jag tänkte passa på att sussa lite jag med
bästa känslan i världen
Kroppen - 5 dagar efter förlossningen
Såhär 5 dagar efter förlossningen känner jag mig inte längre lika mörbultad och öm överallt.
Det är fortfarande jobbigt att stå rak i ryggen då alla muskler typ är förlorade där :p
Man svankar så mycket sista graviditetsveckorna.. och lungorna känns lustiga när man sträcker på sig. För mycket plats på dom?
Jag har tappat ca 10 kg redan i och med att svullnaden är borta nu. Är väl inte riktigt så "smal" som bilden visar men nästan! Magen är iallafall betydligt mindre och livmodern har dragit ihop sig bra verkar det som
Mina 4 stygn där nere sticker och ömmar lite men inget jag inte kan hantera.
Nu syns de inte på bilden men mina bröst.....
Hade jag stora under graviditeten är det INGET emot nu. Inatt rann det till och de blev ytterligare en kupa större. Så välkommen D-kupa och STEEENhårda bröst.
Påtal om bröst.. så rinner det nu, dax att väcka lillan så jag kan få mjölkas!
Spricker av kärlek
Jag trodde jag visste vad kärlek var innan jag blev mamma, men icke!
Jag fullkommligt spricker av kärlek till min dotter. Även till min sambo och livskamrat för att han har gett mig en sån underbar flicka!
Vi håller fortfarande på att ställa in oss här hemma. Amningen ska komma igång ordentligt och vi ska lära oss att härda ut det hjärteskärande gråten. Sömnbristen är inte så farlig. Den kan jag ärligt talat leva med så länge min dotter är nöjd
Så så efterlängtad
Den 16e Maj, klockan 14:57 kom vår stora prinsessa äntligen ut från magen.
Efter en 15h jobbig förlossning så såg vår älskling ljuset utanför magen för första gången och blev lagd direkt på mitt bröst. Världens bästa känsla!
4340gram och 52 cm stolhet. En bra bit större än vad både jag och barnmorskan kunnat förutspå och därav den utdragna förlossningen.
Vi är otroligt stolta föräldrar och ser fram emot alla sötisens framtida bravader och påhitt. Nu ska vi fokusera på att vara familj och få in lite rutiner i vardagen, samt läka och återfå kraft.
6 dagar över tiden. Tisdag den 15e Maj
Iaallafall...
Har slängt in en tvätt i maskinen. Ska hänga tvätten snart och sen fixa mig lite smått.
Promenerar över till mamsen sen för att äta lunch/frukost med moster och kusin som fortfarande är gäster hos mina föräldrar ( till torsdag ).
Vi ska eventuellt promenera därifrån till täby c, om mina fötter tillåter.. Är så otroligt svullen på "höjden" så jag får inte i fötterna i några par skor utan våld längre. Härligt va?
Sen blir det pizza-dejt med lite folk, jag & kusin ska kolla nytt smink och hudvårdsprodukter och sen blir det barnmorskan. Undrar om jag ska be om en hinnsvepning? DÅ borde väl något hända? Dock vet jag inte om hon får göra de då mina värden ständigt försämras ( men fortfarande är tillräckligt bra enligt bb ).
Hahahah. Märks det att jag är redigt frustrerad och irriterad nu för tiden?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Man är så himla maktlös..
Jobbig natt, frusterad tjej!
Igårkväll kom sammandragningarna tätare och tätare, hårdare och hårdare med start 21 ungefär.
Jag & duden kollade de sista avsnitten vampire diaries som vi hade missat och sammandragningarna kom väl med 20 minuters mellanrum. De gjorde inte förfärligt ont men tryckte mycket neråt.
Äntligen fick jag den där efterlängtade massagen av duden, i ryggslutet.
Jag tänkte inte mer på det utan hoppade in i duschen. Schamponera håret länge och väl. Älskar varma duschar! Stod väl där en halvtimme. Försökte mig på att raka benen också, de gick mindre bra. Magen är så låg att den slår i benen så fort jag försöker lyfta dem :p
Frammåt 22:50 kom sammandragningarna med 10 minuters mellanrum och gjorde ondare för varje sammandragning som kom. Jag vågade knappt säga något i tron att jag skulle jinxa allt. Duden klockade fram till 23:50 - var 10e minut och de var ca 3,25 minuter långa. Onda som bara den! Ont i ryggen fick jag också.
Sen somnade han och jag fortsatte klocka.
Vid 02 ringde jag mamma. Då hade jag lyckats somna men vakna av en rejäääl sammandragning(eller förvärk) som höll på att få mig svimfärdig. Tog två alvedon och uppdaterade om läget. Hon bad mig smsa ifall de skulle komma tätare och ondare, jag lovade.
Gick och la mig. Fick väl 2-3 fler sammandragningar, också riktigt smärtsamma och sen somnade jag av ren utmattning. Vid 05 vaknade jag av att jag var kissnödig och efter de har de jobbiga sammandragningarna avtagit.. Alltså va?
Det här är ANDRA NATTEN som detta händer. Inte i rad dock. De bara dör ut?
Jag börjar fundera på ifall det var ett misstag att gå o lägga sig mellan. Att ligga ner kanske gör att de dör ut?
Jag blir fruktansvärt frustrerad. Ska man gå igenom smärtan vill man ju ha ut något av det?
Jag vill ju ha ut min unge nu men tydligen inte.
Där har ni statusuppdateringen - svart på vitt. Min kropp är knäpp....
Bf + 5 , Måndag igen
Arroz al orno, fanta, festis, bärpaj och vaniljsås.
Hela denna dag har bestått av att äta faktiskt.
Handlat mat, och sen ätit den. Kära mormor gör alldeles för god mat!
Spenderades med mormor, kusin&bästis, moster, mamsen o en släng av en morbror. Mycket trevligt!
Imorgon är det dax för ett BM besök igen. Trodde jag skulle få slippa det mene.. Nja.
Jadu. Undrar vad vi ska göra denna gång? Mäta magen? Kissa i en burk? Lyssna på prinsessans hjärtljud?
Ger upp hoppet, Bf+4
Sådärja, Bf+4 idag rå.
Ingen bebis är ute.
Har haft luriga sammandragningar som sedan dött ut efter ett tag.
Slemproppen har inte ens gått vad jag vet. Vad är felet? Hela min kropp lägger sakta ner känns det som men bebis vill inte komma ut alls. Hon sparkar och bökar dagligen och verkar trivas i magen.
Jag kommer inte i några kläder numera. ENDAST mina mjukisar.
Jag kan inte laga mat, för magen är i vägen. Att sminka sig framför spegeln ger mig ryggont då jag måste så vriden med magen åt sidan.
Jag vill verkligen inte ha förlossningssmärtan men de krämpor jag upplever nu heeela dagarna lång är nog jobbigare än ett par timmars intensiv smärta.
Funderar på om hon kanske är för stor för mig? Blir väl kejsarsnitt om en vecka dårå? Lovely
HERREjösses..
Vi blev hemskickade
BB konstaterade att jag inte mår jätte bra men inte tillräckligt dåligt för att sätta igång mig.
Tydligen är det så att om de sätter igång förlossningen nu när jag mår "tillräckligt bra" så kan förlossningen bli en utdragen och jobbig process. Men hallå? Kommer den kännas "lättare" annars då?
Jaja, whatever tänker jag. Vi har grillat och ätit gottis i mängder idag.
Inte förän nu på kvällen har jag mått dåligt igen. Är svullen som jag vet inte vad och de sträcker och drar i magen. Kallsvettas och är allmänt surpuppa.
Imorgon blir en tjillpill dag med godis och promenader. Myspys!
Ps. Jag älskar citrondrickor och choklad!
